Antiken:
Piporgeln uppfanns av Ktesibios som var ingenjör i Alexandria 250 år f.Kr. Denna orgel kallades för vattenorgel på grund av att ett lufttryck skapades med hjälp av vattentryck. Dagens orglar bygger i mångt och mycket på samma teknik som Ktesibios använde men de var inte alls lika stora på den tiden. Orgeln blev ett väldigt populärt instrument som användes till exempel på gladiatorspel och stridsvagnstävlingar. På grund av sin popularitet spreds orgeln snabbt inom romarriket. Bland annat Kejsar Nero var organist under antiken och de tidigaste fynden av orglar är redan från år 228 f.kr.

Medeltiden:
Under medeltiden utvecklades orgeln mycket, bland annat ersattes vattentrycket som gjorde att piporna fick luft med luftbälgar. År 757 gav kejsare Konstantin V från Bysans en orgel till den franske kungen och den första orgel som konstruerades i Västeuropa är från runt år 830. Orgeln blev vanlig inom kyrkan i Västeuropa och fanns i de flesta stora katedraler på 1200-talet. Instrumentet blev också en del av framstegen inom musik, arkitektur och teknologi. Under medeltiden gjordes mycket av den tekniska utveckling som ligger till grund för orgelns dynamik och klang. De orglar som konstruerades på den tiden hade ett starkt klingande eftersom pipraderna klingade samtidigt. Men för att göra det möjligt att spela lite lugnare kopplade man på en lite mindre orgel som man kunde spela svagare på.

Renässansen:
Under renässansen kom man på hur man skulle kunna spela på olika stämmor inom ett och samma verk. Detta kallades register och den äldsta registerorgeln byggdes år 1471. I Holland började man även utveckla dimensionerna på piporna. Längden på pipan bestämmer tonhöjd och vidden på pipan bestämmer klangen. Detta gjorde orgeln mycket mer variationsrik.

Barocken:
Under denna tid skedde en utveckling av både musiken och fasaden på orgeln. Det var vanligt med konstnärliga pipor och hantverk med änglar med mera. Eftersom musiken var mer flerstämmig konstruerades även orgeln för att kunna spela i fler stämmor.

Romantiken:
På slutet av 1800-talet började en typ av orgel utvecklas som hade en mer orkesterliknande klang. Man kom på uppfinningar som gjorde att man kunde växla ljudstyrkan och klangen i orgeln. Denna nya orgel var källan till den symfoniska orgelmusiken. I Sverige började vi utveckla en egen sorts romantisk orgel och Otto Olsson i Gustaf Vasa kyrka blev en stor kompositör.